Ur IAW’s program Göteborg:
Abir Kopty, Michael Mansfield, och Salim Vally föreläser i Göteborg
onsdag 29 februari. Denna gemensamma föreläsning återskapar,
illustrativt, Russelltribunalen om Israels apartheid som hölls i
Sydafrika i november 2011.

Efter att ha hört fler än tjugo vittnen och folkrättsexperter från
bland annat Palestina, Israel, och Sydafrika, avkunnade juryn sitt
domslut: “Tribunalen finner att Israel utsätter palestinska folket
[varhelst de bor] för en institutionaliserad regim av herravälde
vilken utgör apartheid såsom definierad i internationell rätt.”

Föreläsarna till Göteborg är världsledande experter som kommer berätta
om Sydafrikas apartheid, Israels apartheid, internationell rätt, och
tribunalprocessen, på ett sätt som motsvarar vittnesmål och slutsatser
vid tribunalen. Vi kommer även visa video med utdrag från vittnesmål
vid tribunalen.

Ur IAW’s program Malmö-Lund:
Måndag 27 feb, kl 18.00 – Inkonst (Klubbrummet), Bergsgatan 29, Malmö
PANELDISKUSSION – Israelisk apartheid i Palestina
Russeltribunalen i Sydafrika slog i november 2011 fast att Israels diskrimineringspolitik uppfyller FN:s krav på definitionen av apartheid. Palestinier, israeler, sydafrikaner och människorättsaktivister vittnade om allvarliga apartheidförhållanden i såväl Israel som i Palestina//
Paneldiskussion med Salim Vally, Abir Kopty och Michael Mansfield.

FILM & SAMTAL
ROADMAP TO APARTHEID (Sverigepremiär!)
Regi: Ana Nogueira och Eron Davidson, USA 2011, 94 min. Engelsk text.
//Roadmap to Apartheid tar utgångspunkt i de lärdomar vi kan dra från Sydafrika och undersöker i detalj de jämförelser som används i den israeliska/palestinska konflikthistorien. Filmen är såväl ett historiskt dokument om apartheids uppkomst som en skildring av varför fler och fler palestinier upplever att de lever under ett apartheidsystem idag.//
Samtal efter filmen med Michael Deas, europeisk koordinatör för BDS National Committe (BNC) och Israeli Apartheid Week (IAW).

Lördag 3 mars, kl 14.00-17.00 – Inkonst (Klubbrummet), Bergsgatan 29, Malmö
INSPIRATIONWORKSHOP – Hur går vi vidare efter Israeli Apartheid Week?
Abir Kopty inleder med att ge oss en inblick i hur det är att leva som palestinier i Israel idag. Vad har BDS för roll i det palestinska motståndet och vilken är hennes vision för framtiden.//
Abir Kopty, Mikael Deas, Queers against Pinkwashing Göteborg, Sara Svensson, Erik Helgeson, Salim Vally och Nätverket Isolera Israel deltar i workshopen.

Ur IAW’s program Stockholm:
THURSDAY 1 MARCH
Time: 18:00
Place: Stockholm University, Södra Huset, Room B5
Israel: An Apartheid State – Leading Experts Present the Facts
Speakers:
Salim Vally, senior researcher at the University of Johannesburg, member of the Palestine Solidarity Committee in South Africa; lived through the apartheid years.
Abir Kopty, former spokesperson for Mossawa Advocacy Center for Arab Citizens of Israel and an activist in the Coalition of Women for Peace.
Michael Mansfeld QC, Professor of Law at the City University London and a member of the Russell Tribunal.

Obs!Programen skiljer sig åt i olika städer, så kolla här för komplett info:
www.apartheidveckan.wordpress.com
www.apartheidweek.org
www.facebook.com/apartheidveckan

“Ett hett ämne under årets Pridefestival i Stockholm var begreppet pinkwashing, hur hbtq-rättigheter utnyttjas för att legitimera ett annat förtryck. Ett exempel är hur Sverigedemokraterna bryr sig om hbtq-personer för att legitimera islamhat eller att den israeliska staten försöker rosatvätta ockupationen genom att marknadsföra Israel som ett gayparadis. Inbjudna för att tala om detta var bland annat aktivistgruppen Queers against pinkwashing som under parollen ”ingen är fri förrän alla är fria” lyfter hyckleriet kring dessa PR-kampanjer.”

Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/89200?__utma=1.1051267985.1317848626.1320705837.1327997917.3&__utmb=1.2.9.1327997937007&__utmc=1&__utmx=-&__utmz=1.1327997917.3.3.utmcsr=google|utmccn=%28organic%29|utmcmd=organic|utmctr=%22queers%20against%20pinkwashing%22&__utmv=-&__utmk=242160258

Kära alla,

Efter månader av planering och förberedelser, åkte den första HBTQ-delegationen till Palestina i början av januari 2012. Nedan är delegationens uttalande där de beskriver sitt besök och uttrycker sin solidaritet med det Palestinska folket.

Läs, skriv under och sprid!

I solidaritet,
PQBDS

http://www.queersolidaritywithpalestine.com/

*
Ett öppet brev till alla HBTQ-communities och allierade.

Vi är en grupp gay, lesbiska, bisexuella, queer- och transaktivister, akademiker, konstnärer och kulturarbetare från USA som deltog i ett solidaritetsbesök på Västbanken, Palestina, och Israel från 7 till 13 januari, 2012.

Det vi bevittnade var förödande och gav oss känslan av att det är akut, vi måste göra vad vi kan för att få ett slut på ockupationen, men även att dela våra erfarenheter från ett brett tvärsnitt av HBTQ-samhället.
Vi såg med egna ögon murar, bokstavligt och bildligt talat, separera byar, familjer och mark. Av detta fick vi en djup förståelse för hur långtgående denna ockupation skär genom varje aspekt av det palestinska dagliga livet.

Vi fick också insikter i hur den israeliska statens avhumaniserande politik mot Palestinier i Israel och på Västbanken på djupet även påverkar det israeliska civilsamhället. Vi blev rörda av den enorma kamp som förs av några israeler i motstånd mot statens politik som förnekar palestinier mänskliga rättigheter.

Bland de saker vi såg var:
-
den ca 76 mil långa separationsmur (jidar) som isolerar och fängslar det palestinska folket;
-
hur murens placering konfiskerar stora delar av Palestinas mark, splittrar byar och familjer, hindrar åtkomst för palestinier från att arbeta på sin jordbruksmark, och är i många fall inte placerad för att upprätthålla påstådda säkerhetsintressen i Israel;
-
ett segregerat vägsystem (en uppsättning vägar för bilar med israeliska nummerskyltar, och andra mycket sämre vägar, och stora omvägar, för bilar med palestinska nummerskyltar) över hela Västbanken byggt av den israeliska staten och upprätthållet av den israeliska armén. Dessa vägar gör resor till och från israeliska illegala bosättningar på Västbanken smidiga och enkla (för israeler), samtidigt som det hindrar palestinier att resa mellan byar, tillträde till jordbruksmark på territorium som är deras hem.
-
ett system av kontroller och olika id-handlingar som begränsar resor och rörelsefrihet för Palestiner – som fängslar dem och separerar dem från familj, vård, arbete och andra nödvändigheter;
-
militariserade vägspärrar (checkpoints) med soldater beväpnade med automatvapen, förnedring och trakasserier i vägspärrarna som alla palestinier upplever dagligen om de reser från en plats till en annan;
-
omstruktureringen av kartor för att osynliggöra palestinska byar/hem;
-
orättvisa levnadsvillkor skapas och upprätthålls av israelisk lag och politik som tex begränsar tillgång till vatten och el i många palestinska hem;
-
israeliska bosättares våld mot palestinier, och fortsatt tillväxt av illegala bosättningar som försvaras och skyddas av israelisk militär;
-
hemlöshet som ett resultat av den israeliska statens demoleringar och rivningar av palestinska hem;
-
israelisk militär som gör invasioner i civila hem, civilas hem som rivs, civila som hela tiden utsätts för tårgas attacker, godtyckliga arresteringar och gripandet av palestinska barn som en del i pågående trakasserier för att tvinga palestinska bybor att ge upp sin mark;
-
Medan reserestriktioner hindrat oss från att direkt bevittna staten israels massaker i Gaza, anser vi att blockaden av Gazaremsan har tvingat fram en humanitär kris av monumentala proportioner.
-

Vår tid tillsammans i Palestina har fått oss att förstå att vi har ett ansvar att dela med oss av vad vi såg och hörde till våra USA-baserade HBTQ-samhällen så att vi tillsammans kan arbeta för att avsluta denna ockupation. I den andan vill vi ge följande sammanfattande punkter i solidaritet med de Palestinska folket:

1.
Befrielse från den israeliska ockupationen, vi stödjer detta mål fullt ut. Vi förstår också att befrielse från denna form av kolonisation och apartheid går hand i hand med frigörelse för queera Palestinier från den globala heterosexismen.

2.
Vi vill peka ut och agera emot staten Israels användning av pinkwashing, det vill säga en väl finansierad, cynisk marknadsföring till en internationell publik av Israel som “gay-vänligt”, för att dra uppmärksamheten från de brott mot mänskliga rättigheter som staten Israel dagligen begår mot det palestinska folket.
Nyckeln till Israels pinkwashingkampanj är en manipulativ och falsk märkning av israelisk kultur som “gay-vänlig” och palestinsk kultur som homofob. Det är vår uppfattning att jämförelser av detta slag är både felaktig – homofobi och transfobi finns både i det palestinska och i det israeliska samhället – och: Israels olagliga ockupation av Palestina kan inte på något sätt motiveras eller ursäktas av dess påstått toleranta behandling av vissa sektorer av sin egen befolkningen.

Vi står i solidaritet med palestinska queer-organisationer som Al Qaws och Palestinian Queers för Boycott, Divestment, and Sanctions (PQBDS) vars arbete fortsätter att påverka de palestinska queersen liksom alla palestinier. (http://www.alqaws.org, http://www.pqbds.com/)
   
3.
Vi uppmanar HBTQ samhällen och personer att inte sprida och vidareförmedla de delar av pinkwashingens retorik som går ut på att ställa frågan om det Palestinska folkets sexuella frihet över deras ekonomiska, miljömässiga, sociala och psykologisk frihet. Liksom de palestinska aktivister vi träffade, ser vi heterosexism och sexism som tätt sammanlänkade med det koloniala projektet som måste upphöra.
  
4.
Vi står i solidaritet med queera palestinska aktivister som arbetar för att få ett slut på ockupationen och med israeliska aktivister, både queer och andra, som motsätter sig en ockupation som upprätthålls i deras namn.
   
5.
Vi vill peka ut USAs delaktighet i denna katastrof för mänskliga rättigheter och uppmanar vår regering att upphöra med sitt deltagande i en orättfärdig regim som placerar den och oss på fel sida av fred och rättvisa.
   
6.
Vi stödjer ansträngningar för att uppnå fullt självbestämmande för det palestinska folket, som att driva en internationell Boycott, Divestment, and Sanctions (BDS) rörelse som ställer tre grundläggande krav: (http://www.bdsmovement.net/call)
    -
      Ett slut på ockupationen och rivandet av muren (jidar).
      -
      Rätt att återvända för fördrivna palestinier.
      -
      Erkännandet och upprättandet av lika rättigheter av medborgarskap
      för israeliska medborgare av palestinskt ursprung.
     
7.
Vi uppmanar alla våra kollegor, akademiker och aktivister i USA och på andra platser att ansluta sig till oss genom att stödja alla palestinska ansträngningar som ställer dessa tre krav och genom att arbeta för att avsluta USA:s finansiella stöd på $ 8,2 miljoner dollar dagligen som går till den israeliska staten och dess ockupation.

Undertecknat den 25 januari 2012:

Katherine Franke Isidor och Sevilla Sulzbacher
Professor of Law and Director Center for Gender & Sexuality Law Columbia University
Barbara Hammer
Filmmaker, Faculty at European Graduate School
Tom Léger
Editor, PrettyQueer.com
Darnell L.Moore
writer and activist
Vani Natarajan
Humanities and Area Studies Librarian, Barnard College
Pauline ParkChair
New York Association for Gender Rights Advocacy (NYAGRA)
Jasbir K. Puar
Rutgers universitet, Styrelseledamot Audre Lorde Project
Roya Rastegar
Independent artist and scholar
Dean Spade
Assistant professor, Seattle University School of Law and Collective Member, Sylvia Rivera Law Project
Kendall Thomas Nash
Professor i juridik, Columbia University
Lisa Weiner-Mahfuz
intersections/intersecciones consulting
Juliet Widoff
MD Callen-Lorde vårdcentral

Sarah Schulman

“År 2005 började den israeliska regeringen en marknadsföringskampanj, med hjälp från amerikanska marknadsförare, “Brand Israel”, som riktade sig till män mellan 18 och 34 – en kampanj, som enligt The Jewish Daily Forward, försöker framställa Israel som ‘relevant och modernt’. Senare vidgade regeringen marknadsföringsplanen genom att utnyttja landets HBTQ-community för att ompositionera sin globala image.”

Sarah Schulman´s text tar också upp pinkwashing i Europa och pekar på hur Nederländska HBTQ-personer ansluter sig till Geert Wilders rasistiska politik och hur Anders Behring Breivik citerar Bruce Bawer, en homosexuell amerikansk författare. Men även att The Guardian förra året rapporterade att den rasistiska English Defense League hade 115 medlemmar i sin gay-organisation och att The German Lesbian and Gay Federation har gjort uttalandet att de “ser muslimska invandrare som fiender till homosexuella.”

Schulman skriver vidare:
” Dessa skildringar av invandrare – oftast muslimer av arabiskt, sydasiatiskt, turkiskt eller afrikanskt ursprung – som “homofoba fanatiker” ignorerar helt förekomsten av muslimska homosexuella och deras allierade inom sina samhällen. De osynliggör också den roll som fundamentalistiska kristna, den romersk-katolska kyrkan och ortodoxa judar spelar i att skapa rädsla och till och med hat mot homosexuella. Och det cyniska budskapet har nu spridit sig från sina rötter i europeisk främlingsfientlighet till att bli ett kraftfullt verktyg i den långvariga israelisk-palestinska konflikten.”

Schulman fortsätter:
“Den växande globala homosexuella rörelsen mot den israeliska ockupationen har utnämnt denna taktik som “pinkwashing”: en medveten strategi för att dölja de fortsatta kränkningarna av palestiniernas mänskliga rättigheter genom att framhålla ett israeliskt gay community som en bild av modernitet. Aeyal Gross, en professor i juridik vid Tel Aviv University, hävdar att “homosexuellas rättigheter i huvudsak har blivit ett PR-verktyg,” även om “konservativa och särskilt religiösa politiker förblir starkt homofobiska.”

Läs hela artikeln på: http://www.nytimes.com/2011/11/23/opinion/pinkwashing-and-israels-use-of-gays-as-a-messaging-tool.html?_r=3

Sarah Schulman är Amerikansk författare, journalist och professor på the City University of New York, och är också aktiv i Jewish Voice for Peace.

Schulman har bland mycket annat skrivit ISRAEL/PALESTINE AND THE QUEER INTERNATIONAL, hens författarskap innefattar både fiktion, dramatik och skönlitteratur och vars tidiga romaner ofta utspelar sig i och skildrar den “bohemiska” lesbiska subkulturen i Lower East Manhattan. Hen har varit aktiv i gay-rättighets frågor och som aborträttsaktivist och är en av två grundare till the New York Lesbian and Gay Experimental Film Festival, som numera heter MIX, och är inne på sitt 24e år.

Lady Gaga

Kära Lady Gaga,
Vi är queers som är israeliska medborgare och som stöder det palestinska
uppropet om bojkott, deinvesteringar och sanktioner (BDS). Vi blev oroade
av nyheten om dina planer att uppträda i Israel igen, trots att vi vädjade
till dig redan 2009 om att inte göra det.

Vår önskan är nu återigen att du inte uppträder i Israel, och vi vill också uppmuntra dig att kontakta oss eller PACBI (the Palestinian Campaign for Academic & Cultural Boycott of Israel), om saker och ting fortfarande känns oklara när du läst klart det här brevet.Vi önskar att kunna ge dig möjligheten att välja att göra skillnad.

Palestinier lever under en brutal militär regim som utövar ett
apartheidsystem i vad som brukar kallas Israel och de Ockuperade områdena.
Armén som kontrollerar palestiniers vardagliga liv, genom gevärspipor, är
Israels armé. Det betyder att palestinier är beroende av nåd från denna
armé, som styrs av den israeliska staten och vilken har mördat, lemlästat
och arresterat civila personer (inklusive barn), allt medan den skäl
palestiniernas land genom extremt våld.

Medan illegala Israeliska bosättningar på ockuperat palestinskt område
blomstrar, genom täckmanteln “naturlig tillväxt”, rånas palestinier på sitt
land, hus förstörs, hela samhällen lämnas hemlösa – både på ockuperat
område och i Israel.
Tilläggas bör att det i Israel rådar diskriminerande lagar mot de
palestinier som har israeliskt medborgarskap, till exempel tillåts inte
infödda flyktingar att återvända (vilket är deras rättighet enligt
internationell rätt), land konfiskeras med statens goda minne, det råder
stora inskränkningar i rätten till politiskt deltagande, och deras rätt att
leva hånas (som förklarat här).

Mitt i all denna desperation, finns det trots allt en lång historia av
palestinskt motstånd och år 2005 gick över 170 palestinska föreningar, fackföreningar och grupper, bland dem hbt-grupper, kvinn- och ungdomsorganisationer, ut tillsammans och bad det internationella samfundet, institutioner, stater
och företag att sluta samarbeta med Israel. BDS-rörelsen var född.

Vi betonar: Om palestinier hade samma rättigheter i Israel och i de
ockuperade områdena, under israelisk lag, skulle de förmodligen inte ha
vädjat till internationella domstolar och samhällen.

Hur är det här relevant för dig? I likhet med de vädjanden som gjordes till
artistser som funderade på att uppträda i Sun City, Sydafrika, på 80-talet,
vädjar vi till dig nu. På grund av den ojämlika maktbalansen som råder
mellan den växande staten Israel och det palestiniernas krympande land är
uppträdande i Tel Aviv en djupt politisk handling.

Vårt vädjan till dig, Lady gaga, som en individ, som en artist och en
kulturell skapare, som en inflytelserik kändis, är detta: Snälla underhåll
inte apartheid! Snälla kom ihåg att en palestinsk queerperson som älskar
din musik och bor i det ockuperade Västbanken, 20 minuter därifrån, inte
kommer tillåtas av Israel att komma och se dig i Tel Aviv, enbart av den
anledningen att de är palestinier.

Vi vänder oss också till alla queers, som följer hur staten Israel begår
brott mot detta lands urinvånare i hbt-personers namn. Strategin att
använda hbt-rättigheter är så uppenbar att den identifierats och till och
med har fått ett namn. Det kallas pinkwashing och är mycket dokumenterat.
För oss är det en bister och cynisk kränkning av våra rättigheter att
staten Israel försöker distrahera världen med de rättigheter vi kämpat hårt
för, medan de bryter ner ett helt folk.
Vi ber dig att inte delta i det här cyniska försöket att tvätta bort blodet
från statens händer. Vi ber dig att inte medverka till att skada queers i
regionen. Vi ber dig att inte uppträda i Israel förrän staten respekterar
mänskliga rättigheter, för queers som straighta, för judar som palestinier.

Med respekt,
Israeli Queers for Palestine
Israeli Queers for Palestine är en Tel-Avivbaserad queergrupp som stöder det palestinska BDS-uppropet, speciellt i ljuset av deltagandet och uppropet för BDS som palestinska queers gjort. (PQBDS)

Texten är något nedkortad av Qap

Hur var sommaren? Svår att jämföra med förra sommaren 2010 här i göteborg
som antagligen kommer att gå till historien som den radikala
Queerrörelsens “1968″.
Men i allafall, det innebar inte att skulle råda brist på flotta
upplevelser och omstörtade instikter, och störst av allt, en av våra förebildsorganisationer besöket oss – palestinska queerorgruppen Aswat intog Göteborg.

Aswat är en palestinsk organisation som vänder sig till lesbiska, bisexuella, transexuella, intersexuella, ifrågasättande kvinnor och queers och har sitt huvudkontor i Hafia i nordvästra Israel.
De arbetar genom stöd och gruppverksamhet för att erbjuda en trygg miljö för palestinska HBTQ kvinnor. Men även med utåtriktad verksamhet för att påverka de allmänna uppfattningarna kring begreppen sexualitet, sexuellägninggning, kön och homosexualitet och för att kräva de socialpolitiska rättigheterna för personer med olika sexuellaidentiteter. För att skapa ett Palestinska samhälle som omfattar och respekterar en sexuell mångfald

Q-festivalen hade bjudit in dem och undrade om vi ville vara värdar, vi typ dog av glädje. Fyra dagar i deras sällskap och tre gemensamma workshops senare ville vi aldrig att de skulle ta slut.

Vi märkte att vi på varsitt håll, utan att någonsin ha träffats, hade
skaffat oss samma slogan: “det finns ingen rosa dörr i muren”, som syftar
till en del av Israels pinkwashing som hävdar att palestinska queers skulle kunna söka “asyl” i Israel. Detta är dock inte sant, palestinska queerpersoner på Västbanken och i Gaza utsätts för
precis samma förtryck som alla andra palestinier, och de har aldrig haft möjligheten att resa in i staten Israel och ta del av gayrättigheterna där. (läs mer om Aswat här:www.aswatgroup.org”)

På söndagen gick en dröm i uppfyllelse – under regnbågsromenaden kunde vi,
Aswat och massor av kamrater och syskonorganisationer bilda ett
palestinablock med slagord som “free Palestine for Palestinian Queers” och
“Ned med ockupationen för palestinska queers”. Och vi kunde tillsammans med
asylrättsgrupper och aktivister från Ingen människa är illegal tillsammans
sluta upp i “Jalla jalla papper åt alla från Götet till Ramallha”.

Igår kväll tog jag ett flyg med easyJet och mådde illa när jag såg en text om Tel Aviv i flygbolagets egen tidningen “Resenärer”. Över sex sidor fyllda med propaganda. Tel Aviv fick beröm för att ha finansiera ett “gay community center” och årliga Prideparader. “Det visar att Tel Aviv inte bara tolererar sin gaykultur och tillhörande turism, utan aktivt arbetar för den” och “Tel Avivs ambitioner är att vara världens gladaste destination”.
Jag läste texten noggrant men såg inte ordet “Palestina” förekomma en enda gång.

Att “rosatvätta” (pinkwash) Israels apartheid är en del av den verksamhet som går under namnet “Brand Israel”, en kampanj som sponsras av landets utrikesdepartement. Som en del av samma pr-projekt finansierade den israeliska regeringen events som “Out in Israel” – vilket hölls i San Francisco förra året – som ville framhålla en bild av Israel som en fristad för homosexuella. Dessa kampanjer spelar samman med propaganda från mindre sionistiska grupper tex StandWithUs som bland annat har producerat flygblad som skryter om att “Israel inte har lagar mot sodomi och dess konstitution garanterar lika rättigheter.” (och som avslutas med texten “Israel respects life”, Qap anm)

Liksom mycket propaganda är den oärlig. Till att börja med har Israel inte en skriven konstitution och det närmaste en konstitutionell lag men kan hitta så garanterar den inte alls lika rättigheter, utan underlättar istället systematisk diskriminering av palestinier, som utgör en femtedel av Israels befolkning. Dessutom stöds inte idéen att Israel skulle lyckats göra sig av med homofobi av empiriska bevis. Tvärtom visar undersökningar bland Israels homosexuella att de upplevt homofobi och övergrepp kopplat till deras sexuella identitet.

Varför vill easyJet sprida israelisk propaganda? Av kommersiella skäl förstås. Budgetflygbolaget har drivit på för ett nytt avtal att liberalisera luftfarten mellan EU och Israel. Genom att öppna upp marknaden räknar easyJet med att börja flyga från Tel Aviv till fler europeiska städer, har Hugh Aitken sagt, en representant för företaget, enligt den israeliska affärstidningen “The Marker”.

Det bör understrykas att många HBT-aktivister har motsatt sig “Brand Israel” kampanjen. Under 2009 gjorde Queers Against Israeli Apartheid ett uttalande mot turismen i Tel Aviv. Följande år blev en israelisk grupp hindrade från att delta i Madrids Gay Pride-parad för att visa arrangörernas vrede över attacken mot Gaza Freedom Flotilla.

Det är oanständigt av easyJet att försöka sälja in Tel Aviv som ett gay paradis, samtidigt som Israel förnekar elementära mänskligarättigheter för både homo-och heterosexuella palestinier. I det senaste numret av easyJets tidning “Resenärer” finns en email adress – carolyn@easyJet.com – för att kontakta Carolyn McCall, företagets vd. Skriv till henne och klaga på hur easyJet hjälper till att lägga ett rosa skimmer över Israels apartheid.

Texten är något nedkortat av Qap.

Nervösa över att tekniken inte skulle fungera, vilket den inte heller gjorde, började publiken strömma in på Kulturhuset. Vi noterade en grupp om ca tio personer med gula davidsstjärnor på bröstet. Ungefär 15min in i fördraget så började de skrika att vi var antisemiter och rasister. Vi försökte bemöta dem lugnt och förklara att vi ville slutföra vår workshop och vänta med frågor tills efter. De tystnade till slut efter att övrig publik också försökt förklara att vi borde få genomföra föredraget.

Vi funderar på varför vi skulle vara antisemiter? Vi talar enbart om staten Israels ageranden. En av oss i gruppen tog diskussionen utifrån hens Judiska bakgrund och förklarade att det bland annat är på grund av att hens släktingar mördades i koncentrationslägren som hen engagerar sig för mänskliga rättigheter som Palestinafrågan enligt hens synsätt är.

Frågestunden efteråt blev hätsk och en smula kaotisk, men när föredraget var över och kulturhusets extrainkallade säkerhetpersonal avstyrde slagsmål blev just hen som talat om sitt judiska ursprung mer ansatt än oss andra. Hen blev kallad antisemit och “självhatande jude”. Medan en annan person ur publiken av judiskt ursprung sa att han tyckte att det var osmakligt att de tågade in med davidsstjärnor på kläderna – “min mormor var tvingad att ha på sig stjärnorna på det sättet, jag tycker det är patetiskt att ni gör detsamma här på en workshop som berör staten Israels ageranden”

När vi lämnade lokalen följde många av de som försökt störa workshopen efter oss och en ny diskussion utbröt. I våra ögon är det märkligt att det är så olika personer inom den, ja vad ska en kalla det, “högljudda proIsraeliska” gruppen som gör gemensam sak. Vissa av de som ville fortsätta att driva den hetsiga debatten skiljde sig inte särskilt mycket från oss i synsätt på Israels ockupation av Västbanken och blockaden av Gaza, förutom i just frågan om bojkott där vi hade motsatta uppfattningar. Medan andra i diskussionen tydligt hörde hemma på högerkanten.

Det märkligaste var avslutet, när en känd svensk författare, filmare och regissör skriker att vi inte har något mer att säga varandra för att vi (Qap) är helt emot staten Israel. Vi säger att det beror på hur en vill definiera staten Israel, om den för alltid ska vara en ockupationsmakt är vi det, men annars kan vi diskutera saken och lösningen på territoriefrågan. Den kända författaren igen: ” ja men ni är ju emot att det ska förbli en majoritet av judar i Israel och det är själv grunden för Israel”.
Där håller vi helt med, där har vi inte något mer att säga, att stater ska bygga på tanken om en etniskt eller religiöst “ren” majoritet av innevånare tycker vi är en tanke oförenlig med demokratiska värden.

Bland annat på grund av workshopen på Stockholm Pride och andra liknande situationer valde vi att också Publicera texten “Israel/Antisemitism” där vi försöker gå djupare i begreppet antisemitism och frågan om varför vi tycker att det är viktigt att synliggöra just Israels brott mot mänskliga rättigheter. Läs texten under rubriken “Israel/Antisemitism” högst upp på sidan.

Bilden är vårt eget val och kommer inte från "Radicallyblond".

דברים שאמרתי במצעד הגאווה בירושלים 2011שלבלוז לחופש הגדול – הגרסאי »
Say Yes to Pink, No to Pinkwash! – Things I Said in Jerusalem Pride 2011

29/07/2011 מאת by: Radicallyblonde

In the last couple of years, I have had the growing feeling that the main struggle of the LGBT community in Israel, or to be exact the main struggle done in the name of the LGBT community in Israel, is the Israeli Hasbara diplomatic struggle.

They use us to promote tourism to Israel. We are used to mock the flotilla initiative.

They use us to wash in pink the blood that Israel has been spilling.

They use us as the fig leaf meant to hide the state’s shame.

They use us in order to portray the state of Israel as liberal and enlightened, waving around the flag of rights that were never granted to us, the flag of security that we’ve never felt, the flag of equality and acceptance that we’ve never experienced.

This is not our struggle!

We are not here to promote gay tourism, we are not here to assist Israel’s diplomatic efforts, we are not here to pinkwash war-crimes!

We are here to fight for our rights!

We are here to fight for our right to housing, to jobs, to physical and mental security, to a family of choice, to acknowledgement and acceptance. We are here to promote a society with no oppression, no racism, no discrimination, a society which is diverse as well as equal. A society with no privileges, a society that is just and free. We are here to promote a society in which gays, lesbians, bisexuals, transgenders, queers, Palestinians, Mizrachis, migrant workers, and every Other, whoever she may be, enjoys the full rights that they deserve.

One more thing we must keep in mind. When the state of Israel prides itself in its tolerence and acceptance of the LGBT community, we must ask it, which community is it willing to accept? Because just like the TA municipality approves the tent-city in Rothschild blvd, the glory and the attraction, and the beautiful youths, but kicks away the tents in Levinski – the single-mums and the refugees, the work-migrants and the drug addicts – out of the way, so the state of Israel is willing to allow for male gay pride, with the glitter and the disco lights, but not for the butch-femme couple that walks hand in hand down the street, nor the gay Palestinian from Hachshmal garden, nor the FTM who wants to be addressed in male pronouns, yet doesn’t want to undergo a surgery, nor the polyamorous bisexual that wants both her male and female partners to be acknowledged.

And some final words: when the LGBT community had only started forming, there were, indeed parties, and there were dances, but above all there was struggle. We haven’t won the rights we do have because we asked for them nicely, nor were they presented to us on a silver platter by the Israeli state. Blood, sweat and tears have been spilled in order to allow us to march here today, in Jerusalem, and yes, also in Tel Aviv.

I have a feeling that somewhere along the way a part of this equation got lost. So it’s true that if I can’t dance to it, it definitely isn’t my revolution, but it’s about time to bring back the revolution into our dance!