Hey, hur var Uppsala?

6 Jun

Debatten som föregick Uppsala Pride satte en del  av festivalens stämning.

Det kan inte ha undgått någon att det nu finns en Pride-festival i Sverige som breddar utrymmet för vad en icke-hetero rörelse kan vara. En festival som gör Sverige lite större. Dels för att alla vi vänster queers har en självklar samlingspunkt och dels för att alla andra Pride-festivaler i Sverige blir tvungna att förhålla sig till Uppsala (även om Uppsala Pride skulle välja ett annat namn kommande år).  Det som innan så lätt (och så bekvämt) har passerat som ”opolitiskt” , måste nu vägas mot debatten som varit.

Hitintills har det gått att hävda att så länge en är liberal och gillar kapitalism och inte påtalar klass så är en neutral. Det är nu över. Från och med nu har en sådan hållningen en plats i den politiska skalan-nämligen höger. Men viktigare än det, det kommer framöver bli svårt att gömma sig bakom ord som – ”vi väljer att inte ta ställning”. Det är inte opolitiskt att alla är välkomna.

”Öppen för alla” i betydelsen att vem som helst ska känna sig välkommen blir (som redan påpekats) egendomligt om Migrationsverket är välkomna, kan vi då också välkomna våra papperslösa kamrater? ”Öppen för alla” sett i det ljuset tydliggör en skillnad mellan att ”vara öppen för alla” och att vara inkluderande. För varför är det så att de HBTQ-personer som är papperslösa, som är nyanlända, som är muslimer, inte med samma självklarhet känner att Pride är deras som en vit medelklass-bög eller flata gör? I Flatlobbyn förra året här i Göteborg sa  Maja Bissenbakker-Frederikssen: ”vi kanske måste omvärdera vem som är det queera subjektet, det kanske inte är vi ”queers” , utan se andra än mer utsatta, kanske är papperslösa det nya queera subjektet.”

”Öppen för alla” i meningen att alla organisationer är välkomna bör tänkas över. Vi ser hur pinkwashing används av fler och fler högerpartier i Europa. Islamofobi drivs allt oftare med argument som ”här kommer muslimerna och hotar våra bögar och flator.” English Defence League gör det och har sin hbt-grupp och SD gör samma sak som sin Europeiska syskonpartier. Hela HBTQ-Sverige vaknade våren 2012, det politiska landskapet kräver mer av oss idag, att inte ta ställning nu kan på sikt bli farligt.

Men hur va festivalen då? Förutom föreläsningar, klubbar och sol så präglades festivalen av en speciell stämning vi skulle vilja sammanfatta med ett ord – lättnad, lättnaden att få vara på en Pride och känna att det representerade en själv. Vi är många, vi är bögar, flator, trans, bi, asex, queers och vår kamp är för social rättvisa och jämlikhet. Uppsala Pride kastar sig i våra ögon ut mot Europa och världen och knyter an till andra queera socialistiska rörelser, vilken glädje att följa i språnget.

Qap

”Jag minns när ordet queer började mobilisera och blev en rörelse. Det sades inte att queer var en identitet, utan queer var namnet på en allians, som bekämpar homofobi och kämpar för social rättvisa och jämlikhet, på olika fronter, samtidigt.”  Judith Butler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: