Qx/Debatt

Bilden är hämtad från Qx artikel om Eilat pride och användes i Eilat prides egen marknadföring

Bilden är hämtad från Qx artikel om Eilat pride och användes i Eilat prides egen marknadföring

Det började med att QX publicerade en artikel om Pride-festivalen i Eilat, Israel. Eftersom festivalen helt avpolitiserades och faktumet att Israel är en ockupationsmakt inte nämndes med ett ord, menade vi att det bidrog till att normalisera bilden av staten Israel och att det gick att se detta som pinkwashing. Vi skrev en debattartikel till QX, som QX:s Jon Voss svarade på, därefter följde en debatt. Detta är vårt första inlägg till Qx publicerat 2011-04-29:

Eilat Pride fokuserar på party” skriver ni och lyckas med konststycket att inte bara avpolitisera Pride-festivalen i allmänhet utan även turistande i en ockupationsmakt i synnerhet.  För det är just resor till en ockupationsmakt ni gör reklam för med er artikel.

Staten Israel, flera lobbygrupper och privatpersoner har som strategi att använda Hbtq-frågor för att skapa goodwill kring Israel och för att dra fokus från ockupationen. Vi skulle beskriva det som att de försöker plantera en tankefigur som ser ut så här: Israel är ett så schysst land att det nästan är okej att de ockuperar och utövar förtryck. Detta beskriver vi som pinkwashing och vi i Queers aganinst pinkwashing är en grupp som arbetar mot detta.
Israel har under 63 års tid brutit mot – och tillåts bryta mot – mänskliga rättigheter på en rad punkter. Exemplen är hur många som helst men till de mest framträdande hör byggandet av apartheid-muren, vilket innebär en 8 meter hög betongmur som i många fall skär rakt igenom palestinska samhällen.
Mellan 24500 och 57000 palestinier har på detta sätt förlorat sina hem och blivit flyktingar i sitt eget land, och många är även de palestinier som har skjutits ihjäl av israelisk militär när de försökt ta sig över muren. Andra exempel är de illegala bosättningar som breder ut sig och som även dessa gör palestinier hemlösa då israeliska bosättare med våld kör iväg palestinier från sina hem.

Det pågår sedan en tid tillbaka en internationell bojkott – initierad av en mängd palestinska organisationer – vilken manar till bojkott av israeliska produkter men som också innefattar en kulturell och akademisk bojkott, dvs utbyte samt deltagande i kulturella och akademiska sammanhang för att inte bidra till en ”normalisering ” av Israel som stat och den apartheidpolitik som förs. En av de som pekar på likheterna mellan apartheidtiden i Sydafrika och dagens situation i Palestina är Nobelpristagaren och ärkebiskopen Desmond Tutu som försvarar bojkotten mot Israel utifrån ANC:s framgångsrika erfarenheter. Andra som försvarar BDS-kampanjen är bland andra queerteoretikern Judith Butler och den judiska aktivisten, författaren och vinnaren av Right Livelihood-priset Jeff Halper, som även är en av grundarna till Israeli Committee Against House Demolitions (ICAHD).

Israel har de senaste åren jobbat för att profilera sig som en gay-vänlig demokrati där alla är lika mycket värda, samtidigt som man paketerar Palestina som ”det homo-fientliga, ociviliserade och intoleranta arablandet”. Detta fenomen där HBTQ-personer används som slagträ och utnyttjas i Israels rasistiska ockupationspolitik har som sagt kommit att kallas pinkwashing. Genom er artikel där ni på ett helt oproblematiserande sätt framställer Eilat Pride som en enda lång fest, utan minsta reflektion och kritik gentemot värdlandet Israel, menar vi att även QX gör sig skyldiga till denna ”rosatvätt”. Att framställa Israel som ett land som ”vilket som helst” och dessutom spä på bilden av Israel som tolerant bidrar till en normalisering samt legitimering av Israels agerande. Vi undrar om ni hade haft samma inställning och gjort reklam för ett vitt Pridefirande i
 Sydafrika under apartheid-tiden där? Om inte, hur gör ni när ni bedömer skillnader i apartheidsystem?

Ni skriver att det anordnas utflykter till Petra och Döda Havet, dvs kända turistmål. Men varför ordnas inga utflykter till Västbanken så att människor med egna ögon får se konsekvenserna av ockupationen? Ni skriver också att det inte ordnas några debatter ”á la Stockholm Pride”. Fokus är istället helt och hållet på festandet. Men varför måste allt vara så förbannat ytligt? Varför måste allt vara så icke-politiskt, trots att det i allra högsta grad innebär politik att överhuvudtaget resa till Israel?

Såväl palestinska som israeliska HBTQ-aktivister – både enskilda och organisationer – har stämt in i slagord som ”We refuse to celebrate while others suffer”. Att ”sola, bada och festa” är förmodligen något de allra flesta skulle vilja göra. Men vill ni verkligen bidra till att folk ska göra detta i Israel, med tanke på att det bara ett stenkast bort pågår en ockupation med allt vad det innebär i form av demolerade hus och människoliv som slagits i spillror?

Svar av Jon Voss publicerat på Qx hemsida
”Svar direkt till Queers Against Pinkwash” 29/4 12:04 (uppdaterad 30/4 10:29 av jon)

Göteborgsgruppen Queers Against Pinkwashing kritiserar QX för en artikel jag skrivit om Eilat Pride utan att inta en kritisk hållning med tanke på konflikten Mellanöstern.
QX har skrivit om och kommer att skriva om gay/hbt-rörelserna i Israel, såväl de med huvudsakligen judiska som de med huvudsakligen arabiskt/palestinska medlemmar. Vi har skrivit om, och kommer att fortsätta skriva om, gay/hbtq-aktivister som också är starkt engagerade för palestiniernas sak. Vi har skrivit och vi kommer fortsätta att skriva om nöjeslivet i gay/hbtq-världen, såväl i Israel som i andra länder där det finns möjlighet att ha ett socialt och öppet gay/hbtq-liv.
QX kommer följaktligen att skriva om ”Israel-vänliga” evenemang liksom om ”Israel-kritiska”.
Den avgörande skillnaden mellan Queers Against Pinkwashing som organisation och QX som media är att vi uppenbarligen har olika publicistiska idéer och uppfattar gay/hbt-medias roll på olika sätt.
Som ansvarig utgivare är det helt otänkbart för mig att införa någon slags bojkott av information om exempelvis Pride-firanden i Israel eller guider till gaylivet i Israel (kommer för övrigt snart att publiceras en Israel-guide på QX.se). Jag kan här garantera att jag av samma skäl inte kommer att förbjuda åsikter och information om och från de som kritiserar Israel.
Tanken kring publicistisk bojkott hör hemma i länder och miljöer där yttrande- och tryckfrihet inte råder. Att QAP för andra gången attackerar svenska tidningar (tidigare tidningen Bang), speglar just denna gruppens helt annorlunda syn på medias roll i en demokrati där de uppenbarligen inte anser att olika idéer, åsikter, erfarenheter och synpunkter skall ges utrymme.
QAP väcker dock en intressant diskussion som följt gay/hbtq-rörelsen och även den media som har till uppgift att spegla gay/hbtq personers erfarenheter, liv och politiska kamp.
Frågan är om rörelsen och gruppen/erna och den media som är satt att spegla den/dem, skall antas ta andra politiska ställningstaganden än att utgå från gay/hbt-perspektiv. Skall gay/hbtq-media ta ställning i Mellanösternkonflikten, konflikten mellan Kina och Tibet (och då inte utelämna denna när vi skriver om Shangai Pride eller andra händelser i Kina), ta ställning i synen på monarki kontra republik, höger – vänster, tolkningar av feminism… Listan kan göras lång och bli minst sagt insnärjd.
Tveklöst har dock gay/hbtq-media genom åren tagit ställning i en rad sammanhang som inte strikt kan antas vara gay/hbtq-frågor. Jag, i rollen som politisk ledarskribent, tar tydlig ställning mot rasism, främlingsfientlighet och därmed i svensk politik mot den värdekonservativt nationalistiska partiet Sverigedemokraterna. Så helt gay/hbtq-koscher är inte ens QX!
Men min och QX roll är, trots detta, inte den som exempelvis en hbtq-politisk rörelses media har – nämligen att föra fram specifika åsikter kring gay, l, h, b, t, t, t, q, i. Vår uppgift är att på bredden spegla vad som händer och sker i gay/hbtq-samhället; socialt, nöjesmässigt, vardag och politik. Kring konflikten i Mellanöstern finns inom gay/hbtq-gruppen minst sagt olika uppfattningar. En del skulle till och med kunna tala om att QAP ägnar sig åt pinkwashing av den militant antihomosexuella rörelsen Hamas och av Al Fatah som upprätthåller förbudet mot homosexualitet även i sin del av Palestina. En annan del använder nu, som QAP, begreppet om Israel. Vår uppgift är då att spegla detta, om inte i varje artikel eller notis så genom en bred bevakning. Så som vi också gjort och kommer fortsätta att göra efter den förmåga våra resurser möjliggör.
Jag ser fram emot att kunna skriva om ett blomstrande gay/hbtq-liv i Palestina. Jag förutsätter att QAP och dess ”modergrupp” i Israel, är aktiva påtryckare för att förändra Hamas och Al Fatahs idag minst sagt negativa syn i gay/hbtq-frågan. En syn som skapar ett helvete för gay/hbtq-palestinier idag och absurt nog får dem att söka skydd i Israel. Och jag ser fram emot att QAP och andra aktörer håller oss informerade om detta viktiga arbete så att vi kan skriva om en sådan positiv utveckling liksom om QAPs synsätt i allmänhet.
Så nej QAP. QX kommer inte att sluta publicera information om Pridefriranden (politiska eller som i Eilat-fallet helt nöjesinriktade) eller andra uttryck för gay/hbtq-liv i Israel. Vi kommer inte heller att sluta spegla den framgångsrika kamp som den israeliska gay/hbtq-rörelsen haft, i strid mot religiös fundamentalism och politisk värdekonservatism.
Det kan jag garantera alla QX läsare – oberoende av synen i Mellanöstern-konflikten.
Jon voss

Vårt svar till Jon Voss 24/5 12:32  (uppdaterad 24/5 12:37 av jon)

Hej Jon!

Vi är tacksamma för ditt publicistiska mod att ta med en debattartikel som kritiserar din egen tidning. Vi är tacksamma därför att vi givetvis är starka förespråkare av yttrandefrihet. Det är en av de demokratiska rättigheter som det palestinska folket inte har. Till exempel har fredliga 8 mars-demonstrationer och demonstrationer mot ockupationen bemötts med tårgas och kulor av israelisk militär, varför det är viktigt att vi hbtq-personer som faktiskt har rätten att uttrycka oss använder vår rättighet i solidaritet med de som inte har den.

Det är givetvis ett tacksamt retoriskt grepp från din sida att anklaga oss för att vilja ha någon form av censur. Att framställa de som kämpar för frihet för att vara anti-demokratiska är ett trick som vi känner igen från allt för många tillfällen.
Men som publicist borde du också känna till att varje artikel görs genom urval, det finns inga totalt neutrala berättelser eller skribenter. Som man frågar får man svar heter det. Det hade varit precis lika lite censur att fråga Eilat Pride om hur de ser på ockupationen, som det är censur att låta bli. Att fråga eller inte fråga är ett val som reportern gör.
Andra val en tidning kan göra är vilka nyhetskriterier en går efter. Det kan vara ett kriterium att alla artiklar ska handla om finansmarknaden eller att alla ska ha ett maktkritiskt perspektiv och det kan – som i ert fall – vara att skriva om hbtq-frågor. Inget är mer rätt eller fel, men att låstas som att urvalen inte görs är aldrig något annat än ett försök att tysta motståndare.
Att välja en tidnings inriktning, att välja nyheter, att välja frågor och intervjupersoner är inte censur eller bojkott – det är journalistik. Vi har aldrig varit emot att ni skrivit om Eilat Pride, bara hur ni skrivit om det.

Ni har gjort ett val: att fokusera på hbtq-frågor. Du diskuterar kring vad som ska räknas dit, ska hbtq-media ta ställning i ”Mellanösternkonflikten”, ska hbtq-media ta ställning i frågan om monarki eller republik, frågar du bland annat. Till att börja med är det inte att ta ställning att ha ett maktkritiskt perspektiv, att ställa obekväma frågor även till personer inom vår egen rörelse. Det är snarare reklam att låta bli.
För det andra är hbt-rörelsen inte ett avgränsat samhällsfenomen, som inte påverkas av sin omgivning. Givetvis är det en fråga för hbtq-media att Israels ockupation av Palestina förhindrar all form av kamp för demokrati, frihet, som att engagera sig i sociala rörelser och hbtq-rörelsen. Palestinska hbtq-grupper säger själva att ockupationen försvårar möjligheten till organisering.

När du skriver att vi kan anklagas för att pinkwasha Hamas och Fatah använder du dig av ”guilt by association”. Bara för att vi vill ha ett fritt Palestina betyder inte det att vi är anhängare av dessa partier.
Du hävdar att hbtq-palestinier kan söka sig en fristad i Israel, men så vitt vi vet finns ingen rosa dörr i muren som en bara kan gå in genom.
Att du skriver att du tar ställning mot rasism och främlingsfientlighet, men att du inte kan ta ställning i frågan om Israels ockupation av Palestina tyder på att du skulle behöva åka på en tur just dit. Om det är någonstans just nu som rasismen och främlingsfientligheten är som starkast så är det just i Israel. Staten Israel använder samma argument som Sverigedemokraterna, som du skriver att du tar ställning emot. Likheterna gäller både synen på den ”andre”, där palestinierna/ muslimerna/ invandrarna tillskrivs samma nedlåtande egenskaper och fientliga drag, och på vilket sätt som så väl SD som Israel framställer sig som hbt-vänliga och hur de vill frigöra flatorna och bögarna från muslimerna.
Varför inte hålla SD om ryggen när de pratar hbt-rättigheter på samma sätt som ni gör med staten Israel?

Skillnaden mellan den svenska situationen vad det gäller främlingsfientlighet och den israeliska situationen är att SD ännu inte är ett statsbärande parti, att SD ännu inte gjort en blockad mot Bergsjön för att tvinga alla som bor där att leva utan viktiga förnödenheter precis som Israel agerar mot Gaza, att SD ännu inte bombar sönder husen i förorterna, som Israel gör i Palestina, och att SD ännu inte griper, misshandlar, skjuter och fängslar alla som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.
Den dagen allt detta sker: kommer du då säga att du – som politisk ledarskribent – inte kan ta ställning till om de omständigheterna är bra eller dåliga för landets hbtq-personer?

Svar av Jon Voss publicerat på Qx hemsida
”QX och maktkritik” 25/5 17:00 (uppdaterad 30/5 12:29 av jon)

Hej igen anti-Pinkwashers.

Uppfattar det som vi talar parallellt snarare än till varandra. Inte helt ovanligt.
Troligen beror det på att min utgångspunkt är gaymedias roll – er som politisk organsiation är att driva ett synsätt på konflikten i Mellanöstern.

QX på nätet liksom tidningen skall skriva om vad som händer och sker i gay/hbt-världen. Vår läsekrets vill få information kring och en uppdatering om nöje, politik, kultur och debatt.

Vi bevakar genom reportage, kortare artiklar, notiser och tips. Ibland analyserande, ibland konstaterande, ibland enbart informerande. Nej, helt riktigt, QX är inte en föreningstidning.

Genom alla åren som jag varit utgivare och redaktör för olika gay/hbt-media har jag burit insikten om att den här världen är heterogen. När jag tittar tillbaks och när jag tittar idag så är jag överlag mycket nöjd med den roll vi över tid spelat och spelar genom att vi låter olika synsätt inom gay/hbtq-samhället komma till tals.

Oberoende av synsätt på konflikten i Mellanöstern så kommer man via QX.se få information om och bevakning av vad som händer i regionen på gay/hbt-fronten. De mest engagerade på ”bägge sidor” blir garanterat missnöjda då vi inte alltid inkluderar deras maktanalyser. Jag tror dock det är ett klokt val från vår sida som gaymedia att bära insikten om gay/hbt-världens mångfald.

Som ni noterat anser jag det orimligt att hantera gay/hbt-verksamhet i Israel enligt andra måttstockar än de vi har för andra länder. Det betyder att vi då och då berättar och informerar om vad som sker i Israels gay/hbt-värld.
Det betyder att vi har skrivit om och vi kommer att skriva om såväl Jerusalem Open House, Pridefiranden i Tel Aviv, de palestinska grupperna Aswat och Alqaws liksom kring utvecklingen för gay/hbtq-samhället i hela Mellanöstern, oberoende av hur respektive länders regeringar eller folkmajoritet agerar, tycker eller tänker.

Som politisk ledarskribent så har jag samma syn på Israeels utrikesminister Avigdor Liberman och hans parti Yisrael Beitenu som jag har på Sverigedemokraternas Jimmi Åkesson, Sannfinlänadrnas Timo Soini eller Danskt Folkepartis Pia Kjærsgaard. De utgör några av allt för många exempel på hur det i en lång rad demokratiska länder nu växer fram en främlingsfientlighet understödd av islamofobi, antisemitism, romafobi, homofobi och en intolerans mot avvikande åsikter och livsuttryck. För mig är religiös och politisk intolerans ett allvarligt hot mot alla hbt-personer och jag är övertygad om att öppenhet och bred information är grunden för den dialog som krävs för att vända den konfrontistiska utvecklingen i Sverige, Europa liksom i Israel/Palestina.
Ett avgörande verktyg för att vända den negativa utvecklingen är att inte ägna sig åt kollektivt skuldbeläggande; det omfattar även judar i Israel.

Jag har noterat era synpunkter och jag ser och förstår vad ni säger. Jag håller inte med om era slutsatser när det gäller gaymedia. Jag är, som jag tidigare skrivit i en ledarkommentar, bekymrad över hur en analys liknande den ni gör lett till att Madrid Pride vägrat låta en hbt-grupp från Tel Aviv delta i deras parad, enbart på grund av deras härkomst. Det är skamligt, det blir i praktiken antisemitiskt och det är ett led i en konfrontationspolitik som spelar främlingsfientliga krafter i händerna. I detta fall inte minst de krafter i Israel som är fiender till hbt-samhället såväl som till en fredlig, sekulär och demokratisk utveckling i hela Mellanöstern.

Jon Voss

Vårt senaste svar och avslut i debatten.
(ej publicerat av Qx)

Hej igen Jon.

Först vill vi tacka för en bra debatt och en fin ton i ronderna! Vi tänker
att vi med detta svar vill avrunda debatten för denna gång men ser det
inte som omöjligt att återkomma både till ämne och till QX.
Förhoppningsvis med en lite annan vinkel då vi till hösten planerar att
agera emot och ringa in extrem-högerns ”pink washing”. Både i Sverige och
i övriga Europa driver de Islamofobisk argumentation under rosa flagg ofta med
argument som ”här kommer muslimerna och hotar våra bögar och flator”. Vi
vet bättre och tänker inte låta de rosatvätta ifred.
Men i alla fall, här är ett svar vi ska försöka hålla kort:

Vi tror också att QX läsare är intresserade av kultur, debatt och nöje.
Därför tycker vi det är så viktigt att lyfta frågan om pinkwashing som vi
ser som en skärningspunkt mellan de tre områdena.
Dels är det ett av det viktigast perspektiven för den etiska gayturisten
och en av det stora kommande debatterna både på nationell och
internationell nivå då det kommer att bli, tror vi, ett vanligare och
vanligare politiskt verktyg för högerextrema. Och det är via olika kulturella event och i
olika sorters kulturella media som mycket pinkwashing presenteras.

Kort om ”olika sidors maktanalyser”, vi är väl medvetna om att situationen
i Israel och på de ”Palestinska territorierna” är komplicerad och omöjlig
att se i svart eller vit, historiskt sett. I dagens situation, hävdar vi,
är det lika omöjligt att inte klart urskilja övermakt och undermakt. Om en
sett situationen.
Vi har alla i Qap på olika sätt levt och verkat i Israel och på de
”Palestinska teritorierna”. Under de halvår jag (som skriver just denna
text) bodde på Västbanken och i Israel sköts
Palestinska barn ihjäl av Israeliska armen(och så klart vuxna), men inte
en enda medborgare i Israel, civil eller militär skadades. Det var inte
ett unikt historiskt skede jag befann mig i, utan en Palestinsk och en
Israelisk vardags situation.
Det pågick systematiska nattliga raider i olika Palestinska byar, natt
efter natt, med godtyckliga arresteringar. När vi vaknade visst vi inte
vilka som var kvar eller vilka som var borta. De pågår fortfarande
men nu i andra byar.
Detta vet inte många om, och det är bara en liten del av ockupationen.
Idag är Israel i förhållande till de ”Palestinska territorierna” en
förkrossande övermakt som dagligen utövar ett orimligt övervåld.
Vi menar därför inte att ni måste sluta skriva om HBTQ aktiviteter i Israel
utan vi vill peka på hur ni skriver om det, och påminna om att inga
ingångar är neutrala. Speciellt inte när Israel aktivt använder sig av
pinkwashing.

Vi vill också förtydliga att vi inte på något sätt vill ”skuldbelägg judar
i Israel” genom att vi förespråkar en bojkott mot Israel.
BDS kampanjen stöds av otaliga Israeler, både judar och araber, och används
som ett medel för att häva Israels olagliga ockupation av Västbanken och
Gaza. Så fort den upphör kommer ingen förespråka en bojkott. BDS kampanjen
är inte ett straff eller utdömande av skuld utan ett sista medel för att
försöka häva en ockupation som just nu förstör människors liv, och har
gjort så i snart genrationer. Vi är livrädda att just det på sikt kommer
bli ett enormt problem för en fredlig utvecklig, alla de som växt upp under en
obeskrivlig terror.
Sen vill vi återigen påpeka att vi inte förespråkar en bojkott mot
Israeliska kulturella yttringar som tydligt tar ställning emot Israels
ockupation och ,gentemot Palestinier, rasistiska politik.

Vi hör vad du säger och håller med om att det är av största vikt att
beakta att anti Israeliska argument kan vila på antisemitisk grund och att pro
Palestinska argument kan ha sin härkomst i ett antisemitiskt synsätt.
Men så är det med politik, en person med i övrigt vidriga åsikter kan vara
för tex barnbidrag, det kan inte behöva innebära att jag måste vara emot.
Men det innebär självklart krav på att hålla rent hus och inte ta emot
sympatier från håll vi inte önska de ifrån. Peka gärna när sådant
inträffar, men helst då det inträffat.

Men hur ska vi göra om inte en bojkott? Hur ska en agera när det brinner och har gjort så i
årtionden, när ska personer ge upp och låta sig dödas utan motstånd?
Det kan finns en stor poäng att testa en redan väl beprövad metod och
vill påminna om:
“Just as we said during apartheid that it was inappropriate for
international artists to perform in South Africa in a society founded on
discriminatory laws and racial exclusivity, so it would be wrong for Cape
Town Opera to perform in Israel.” – Archbishop Desmond Tutu

Till sist gläds vi åt att helt dela synsätt gällande Pia Kjärsgård mfl… vi
har, som delar av en utsatt minoritet alltid mycket gemensamt, både med
varandra och alla andra utsatta minoriteter.
Ingen är fri fören alla är fria.

Mvh
Qap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: